akkro

I dag har allt jag gjort blivit fel. Barnen är kinkiga vilket inte är konstigt då de inte mår helt bra. De har testat alla gränser som finns i dag och jag har varit lugn ända tills Oscar sa j-vla mamma då blev jag riktigt arg och sen blev ingenting bra. Längtade tills Daniel skulle komma hem så att jag kunde komma undan en minut. När han väl kom klev han innanför dörren tog posten och gick ned i källaren där han stannade i en timme. Under tiden hade Oscar och jag världens krig igen. Vi blev dock sams efter lite om och men och utan att jag skrek. Sen gjorde jag kvällsmat och nu gick andan ur mig. Vad gör jag för fel? Har ni någongång kännt att ni bara vill komma bort från testande barn och oförstående män? Eller är jag ensam om denna känsla? Som tur är är det första gången jag känner så här och jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det igen. 

Jag älskar hela min familj och skulle aldrig vilja förlora eller mista dem de är mitt allt men i dag bllev det bara för mycket, kanske är en bidragande orsak att jag är lite stressad över att hinna med mina arbeten i skolan också. Ska ju föreläsa på fredag, hålla ett seminarium om ett patient fall som jag ska framföra i morgon och skriva färdigt tre stora arbeten utöver det. Får väl sitta hela natten antar jag!

Nej nu får jag väl rycka upp mig och ta nya tag! Hoppas ni inte tar illa upp att jag gnäller lite över min dag.
Hoppas er varit bättre:)
Tjing