En kväll i bilars tecken
När jag skulle starta bilen i dag efter mötet på jobbet för att ta mig till mötet i skolan så suger kopplingspedalen sig fast i golvet och jag får inte loss den. Vad göra? Jag ringde min man som kom och hämtade mig. Vi hann till mötet vilket var skönt. Väl hemma så går telefonen varm på Daniels mobil. Vi satte ut våran gamla volvo 440 på blocket i går och den var populär. Kommer en kille nu och hämtar den. Vi skyndade i väg och hämtade den trasiga bilen för att köra den till verkstan och sen i ilfart till min syster där vi turligt nog kunde låna en bil annars hade vi ju stått helt utan i morgon bitti. Så nu kör jag en liten Toyota ett par dagar.
Blir ju ca 6000 kr i reparations kostnader vilket är mindre kul, men vi är verkligen beroende av bilen så det är bara att bita ihop. På fredag får vi hämta den lilla Renau Clion vi köpte så nästa vecka hoppas jag att vi ska ha 2 bilar igen.
Hur har ni det med bilar. Är ni också beroende av dem för att få vardagen att gå ihop?
Har ni nya eller gamla? Skruvar ni själva eller lämnar ni bort det?
På de nya bilarna kan man ju inte göra så mycket själv som man kan på de gamla men sen ska man ju ha kunskapen och tiden att liggga under bilen och meka. Jag kan byta däck, fylla på olja och lite smått men allt annat lämnar jag till min man eller oftast till verkstan.
Ha fortsatt bra kväll allihop
tjing så länge.
kram
Nu bor vi ju så att vi inte är beroende av bil men förut när alicia gick på dagis i igelstorp behövde vi ju bilen för att skjussa ut henne och när vi bodde i igelstorp kändes det som om vi var beroende av bilen. Skönt när de funkar och mindre roligt när de krånglar.
Jag har min Kerstin som är -06:a och så har Peter en Volvo kombi. Vi bor ju nära jobb och Maxi och allt, så vi är inte så beroende av bilarna, vilket är skönt :D Men meka - nej det kan jag inte! =)
Kramisar
