akkro

I dag när jag kom hem hade barnen och Daniel inte kommit hem från karlsborg. Tog tillfället i akt och ringde min kära mor. Hinner inte prata med henne så mycket även om vi hörs ofta, men i dag talade vi i 2 timmar så vi ventilerade nog allt som gick! Tack mamma för att du finns.
Har nog aldrig pratat så länge i  telefonen förut men någon gång ska vara den första.

I morse när jag kom tillbaka kunde jag inte låta bli att bli på gott humör.
"Ja dag persona"l hörde jag en av kollegerna kika fram och säga. Hon och de övriga på jobbet är bäst.
I vården går man igenom så mycket tillsammans både sorg, rädsla och lycka och jag är mer än glad att vi på avdelningen där jag jobbar har en så bra stämmning mellan alla. Det är härligt.


Barnen har nu fått pankakor och en efterlängtad Kexchoklad och är bänkade framför soffan.
Ska väl göra dem sällskap sen
kram