akkro

I går när jag ringde min Farmor hörde jag att det ine var bra. Jag frågade om jag skulle komma och det ville hon.  När jag kom dit var det ingen som öppnade fast jag väntat 10 min då jag vet att hon har svårt att ta sig fram. Ringde till henne från min mobil och då svarade hon. `´ Är du här?`´ Ja sa jag jag står utanför ytterdörren kan du öppna.
Hon är så smal nu min farmor, det är nästan inget kvar av henne. Hon har slutat äta och dricker bara kall vatten. Jag blir så ledsen när jag ser att hon lider så för det gör hon. Hon har jätte ont fast att hon tar morfin. Hon har kämpat länge och varit väldigt stark men nu känner hon sig inte trygg i sitt eget hem längre. Tårarna börjar rinna när jag ser och hör hur hon har det.. Ska det vara så när man är gammal? Det är tur att man inte vet hur man kommer att må när man blir gammal. Jag hoppas nu att hon får det som hon vill ha det den tid hon har kvar för det är hon verkligen värld.


Efter att ha varit där åkte jag till Karlsborg där Daniel och barnen var. Kändes så skönt att se mina barn. Oscar och Ängla busade och lekte väldigt bra det är roligt tycker jag. Matilda hon gick mest och pulade. Ängla, Oscar, Matilda, Daniel och jag gick ut lite då de behövde få lite luft. Vi var uppe på en bana där militärerna brukar öva och de är verkligen duktiga på balans gång mm.

När vi kom tillbaka grillade vi och det var supergott. Oscar började bli trött och var uppe i varv och till slut så blev vi osams. Det gör verkligen ont i mitt hjärta när jag ser hur ledsen han blir men jag måste faktiskt sätta gränser. Jag höll mig lugn och pratade i arg men ändå lugn ton till honom, det slutade med att han ville vara i fred, vilket han fick. Sen kom han och skulle förlja med faster Zara och Emil till affären gissa om han var stolt när han fick hjälpa till att köra tvilling vagnen.

Han var vrkligen så duktig och mysig med bebisarna i går, så omtänksam han var.
Lite bilder från i går









Ha en bra dag
kram