akkro

Känner mig faktiskt lite stolt över mig själv i dag. När jag skulle ner i källaren i morse för att byta en propp som gått så ser jag en 10cm stor spindel framför mig. Tro det eller ej men jag fortsatte lugnt att byta propp och gick sen lugnt därifrån. Hade det varit för en vecka sen hade jag börjat gråta och springa därifrån. Så jag har börjat övervinna den rädslan även om jag ännu inte kan ta bort spindel så kan jag i alla fall se en utan att bli hysterisk...

Angående skolan så går det väl så där. Har just nu korvstopp i hjärnan. Tänk dig själv att du ska läsa ett kapitel i en bok på ca 20 sidor. Det är väl ingenting men när du måste slå upp ungefär vart tredje ord i en medicinsk ordbok för att förstå vad det står så tar det en himla tid och sen ska du komma i håg vad alla dessa ord innebär!
Sen i början av förra veckan har jag skrivit ett helt kollegie block fullt och läst 6 kapitel på engelska om lungans utveckling och gasutbyte mm. Det är inte det lättaste att förstå på svenska men vi fick litteratur om det på engelska så jag tycker att jag kämpat bra.. Tentan nästa vecka får gå som den går och jag blir inte ledsen om jag får göra om den för jag vet att jag har läst och läst, mer kan jag inte göra..

Mina barn är min stora tröst faktiskt. De får mig att le och skratta. Visst kan jag bli arg och irriterad på dem i bland men det finns inget bättre än när de kommer och kramar om mig.. de är mitt allt känns det som.
Nej nu ska jag hämta en mugg kaffe..
Tjing så länge