akkro

Pappa ringde precis. De har nu bett honom stanna kvar hos farmor då hon nu inte har så lång tid kvar. Fast jag har vetat länge att hon är så sjuk och jag såg på henne i går när jag var där att hon snart inte orkar mera så känns det. Tårarna rinner och jag hoppas nu att det för farmors skull går fort. Tänker även på pappa som får sitta där ensam och bara vänta. Jag sa att han får ringa men det kändes nästan dumt.
I bland känns livets gång för j-vligt så är det bara.