akkro

Matilda var riktigt dålig natten till måndag. Hon hade 40,5 i temp och jag fick inte ned den vad jag än gjorde. Hon fick max dos både alvedon och ipren, jag baddade med kall handduk och fönstret var öppet men hon var lika varm för det. Var på väg ut till akuten men avvaktade till slut till på måndag morgon då jag tog mig ut till den öppna infektionsmottagningen på vårdcentralen. Där ifrån blev vi skickade vidare till barnmottagningen på Kss. Vid vägningen insåg jag att hon tappat 0,8 kilo i vikt. Hon syresatte sig även lite dåligt och fick inhalera koksalt vilket hjälpte henne bra. Crp (snabbsänkan) var rejält förhöjd 119 (mindre än 5 är normalt) Vi fick också en remiss till öron då de inte kunde avgöra om det var en otit (öron inflamation) på ena örat. Det var det dock inte så då fick vi en remiss på en lungröntgen. den den var gjord var hon precis kokhet stackarn, det var nästan så jag brände mig på henne. Under hela tiden har jag inte heller fått henne att dricka trots att jag mutat med allt som hon älskar. Till slut blev vi nlagda på avdelningen så att hon fick dropp. Trots den höga sänkan tror de ändå att det är ett virus som spökar så som tur var blev det ingen antibiotika. Hon piggnade till lite och åt en liten youghurt på 1,25 dl. När droppet gått in tog jag faktiskt med henne hem trots den sena timmen (kl22). 

Har dock inte kunnat sova för jag har varit så orolig för henne. Hon andas ytligt och det piper i bröstet på henne. Ett tag kände jag att jag kanske skulle varit kvar på sjukhuset. Nu på morgonen så hade hon i alla fall bara 39 i temp och jag fick henne att dricka ett glas vatten och äta lite glass med kola sås.   

Så pratade jag med hennes fröknar på dagis då säger de att det är många barn från hennes avdelning som har mykoplasma (lunginflamation). Genast tänkte jag, kan de ha missat det?

Ringde nu ut och pratade med sköterskan om hennes andning och frågade då om det trots allt inte kan vara lunginflammation. Så nu väntar jag på att läkarn ska ringa tillbaka till mig.

Trots att jag är utbildad barnsjuksköterska så blir jag så himla nervös när det gäller mina barn och då också så himla osäker på mina kunskaper. Sen har jag ju inte heller jobbat med de lite större barnen utan jag har ju bara jobbat med de små prematurerna.

Nu har jag pratat med läkaren och han tyckte att om hon fortsätter att ha en pipig andning så ska jag åka ut för att eventuellt inhalera lite. Nu sitter hon och ser på Pippi (mitt lilla hjärta) med tummen i munne så nu hör jag ju inget men jag får väl vara observant. 

hur har ni det då?
Kramisar